Men hej. Idag har det snöat, regnat, duggat, varit sol, blåst, varit varmt samt kallt. April in all it's glory.
Det kanske var en vecka sen sist eller så. Det vore ju för mycket begärt (och av ointresse för de flesta) att be mig återge exakt vad som hänt senaste veckan.
Men lite summering:
Jag har välkomnat Hanna tillbaka! Vi hade en heldag av mys. På kvällen åkte vi hem till Zenos danska kompis bekanting från Mallorca som är en man i 40-årsåldern som fixar gamla cyklar och säljer dem. Den kvällen var som hämtad ur valfri indiefilm. Så. Himla. Konstig. Vi fick skjuts i danskens skrotbil, stannade till vid en pizzeria som Carlos bodde på. Vi trodde att vi skulle dit 5 minuter för att kolla på ett par cyklar. Låt mig säga att det var ljust när vi kom och mörkt när vi åkte. Carlos visade oss givetvis cyklarna. Sen sina andra skrotcyklar. Sen sin lägenhet. Sina döttrar. Sin katt. Sin PIRATBAR som han hade i vardagsrummet. Piratflagga, svärd och massa sprit. Vi blev bjudna till framtida piratfest som kommer att anordnas i Carlos residens. Sen visade han sitt modelltåg vars räls sträckte sig runt hela vardagsrummet. Miniatyrkanoner, katapulter, soldater. Samtidigt som han pratade konstant och berättade sitt livs historia. Vi var mentalt utmattade när vi kom hem igen. Vilken kille alltså. Jag ser fram emot piratfesten kan jag säga.
Åkte hem till Stockholm över helgen. Hann med middag på Griffins steakhouse och drinkar, vara full två gånger inför mamma (ingen hit), träffa mormor, hänga hos pappa, hänga på Kåken och Spyan, luncha på Vurma. Osv.
Kluven som fan inför det här med Köpenhamn- Stockholm. Känner mig hemma på båda ställena. Men på olika sätt. Mammas nya strategi för att få hem mig: Jag borde skaffa en kille i Stockholm. Aldrig har morsan velat att jag ska ha en pojkvän förut och nu bara för att hon tycker att det är en bra idé är jag självklart mer anti än någonsin.
Och idag hände det. Jag och Hanna återvände till Carlos och hämtade våra cyklar. De var asbilliga och asskrotiga men jag älskar min! Den är ljusrosa och känslan när vi cyklade hem var typ världens bästa. Friheten i att kunna cykla! Kändes som att jag kommit över min fobi. Tills vi skulle parkera cyklarna och stöter på Paul som bor i huset. Som säger att jaha nej jag har inte velat köpa en cykel, jag tycker bara att man hör om alla här som ramlar och slår halvt ihjäl sig hela tiden. Tack Paul!
Sen blev det haschfilmen Leaves of grass med Edward Norton hos Wanda och Zeno. Förutom att jag inte var på humör för en knarkad version av Sweet home Alabama så jag smet hem tidigt.
Imorgon ska jag cykla. Jag ska transportera mig med cykel. Vet ni hur länge sen det var? Jo det vet jag och nu ska vi inte tala om hur det gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar