Sitter på Paludan för kanske sista gången. Här hade vi avskedslunch för Hanna i måndags med Zeno och Romuald. Här panikpluggade jag och Hanna flera gånger. Här, på precis denna plats jag sitter på nu, satt jag en kväll själv när en amerikan gjorde mig sällskap. Han var resande runt jorden, smart och trevlig. Vi satt och pratade en stund när en kille kom och frågade om han kunde få sockerströaren. Och sen satte sig ner vid oss. Jag trodde först att han raggade på amerikanen (han hade läderbrallor). Men han började berätta om sin exflickvän som var en slampa (ja han sa 'slut'). Amerikanen blev sur för att han började prata om sex inför en främmande kvinna (jag tydligen). De började argumentera tills amerikanen tog upp sin poesibok och sa till bulgaren: Prata inte med mig. Jag försökte efter 2 timmars avbrott återgå till plugget. Många minnen i denna stad...
I måndags var alltså Hannas sista dag. Jag kan inte i ord beskriva hur sorgligt det var att hon skulle åka. Vi har levt som siamesiska tvillingar här. Vi städade lägenheten hela dagen. På kvällen avskedsmiddag. Zeno, Federica, Romuald, Tomasz och Kim kom. Vi hade lagat pasta bolognese och tänkte ha en lugn och mysig kväll (även om vi laddat upp med x antal vinflaskor). Sen vet jag inte vad som hände. Kanadensaren Mike passerade fönstret och ville joina. Sen kom en polack till. Sen trillade människor in. Och POLSK VODKA i alla dess former. Vi spelade King's cup och shotsen haglade. Sammanfattning av kvällen: Efter att under middagen ha berättat för italienarna om vår astråkiga danska rumskompis skrev en av dem på svarta tavlan (det är som en vägg i vardagsrummet): "Here lives an asshole. He does wear glasses, guess his name? Don't smoke fucking Danes". Amerikanen klättrade upp på köksskåpen som kan vara det smutsigaste som finns. Folk kastade blåbär. Sen spelkort. Hela kortleken utspridd över vardagsrummet. Nelly Furtados Maneater började spelas och killarna började skrika att det var min sång (?!) hur spreds det ryktet till Köpenhamn kan man fråga sig... Hanna däckade mitt i sin egen fest i mitt rum. Jag och Zeno hade kuddkrig. Helt plötsligt dök en av italienarna upp som hade åkt hem och skulle komma tillbaka först om ett par veckor och alla blev helt galna. Zeno tog på sig Wandas klänning och tog av sina byxor under. Kanadenasren kissade från balkongen. När Zeno tar av sig klänningen och går runt i kallingar kliver vår danska rumskompis in genom dörren. Och stannar framför svarta tavlan och läser vad som står. Jag ville dö. Till slut däckade jag och Zeno på soffan och folk gick hem. Vi lyssnade på Mumford and sons (finns ingen musik som påminner mig så mycket om det här halvåret som de) och jag började störtböla och Z fick trösta mig halva natten. Vaknade 5.30 av mitt larm. Varför? För att vi skulle följa Hanna till Katrup. Och hon hade inte satt nåt larm. Hade inte vi gått upp och väckt henne hade hon missat sitt flyg. Lyckat! På flygplatsen började jag grina igen. Men jag ska hälsa på henne i L.A. så fort jag har pengar och det är ju ändå nåt roligt att se fram emot.
Igår var Kims sista dag. Min typ sista närmaste vän som skulle åka. Vi hängde hela dagen och på kvällen när vi skulle säga hejdå blev det gråtfest igen. Har i alla fall lärt mig detta av den här upplevelsen: Vänner är så otroligt viktiga. Och kan förändra ens syn på livet.
Idag är en fixardag och imorgon kommer fina Edina hit och det är jag himla glad för. Gänget ville göra en bilresa till Skagen och Århus lördag-måndag men jag kan inte hänga. Lika bra det. Jag och Edina får göra Köpenhamn osäkert på egen hand istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar